lundi 5 novembre 2012

Hej Hildur

Vi har känt varandra i många år, något som är ett naturligt förhållande mellan gudmor och guddotter. Du var antagligen en av de första som såg mig som nyfödd, i egenskap av Din mans, min morbrors, Tottes hustru. 

Då jag var liten fick jag både julklapp och födelsedagspresent. Också senare, efter att jag flyttat utomlands hölls kontakten kvar, även efter Tottes bortgång, om inte annars, så genom ett julkort varje år.

I morse fick jag veta, att även Du gått bort. 

Du var en trygg hamn för Dina barn och också deras barn. Då jag tänker på Dig ser jag Dig alltid med några av dem i omedelbar närhet. Det måste kännas mycket tomt för dem. Det gör det för mig, och ändå har jag alltid varit så långt borta.

Hej då, Hildur!

***

En kram åt kusinerna Kerstin, Tove, Anders, Lisbet och Niklas.





10 commentaires:

Thérèse a dit…

Cela pourrait etre un bouquet de premier novembre, je ne vais pas plus loin.

Thérèse a dit…

Cela pourrait etre un bouquet de premier novembre, je ne vais pas plus loin.

Olivier a dit…

pour une fois google n'a pas trop mal traduit (enfin assez pour que je comprenne une partie, le sens du texte).
un bel hommage et tout mes condoléances

SusuPetal a dit…


Deltagande i sorg, Hélène.

Min gudmor är den tryggaste och käraste för mig.

Marja-Leena a dit…

Kauniita kukkia.Onko vielä ulkona kasvamassa?Täällä on kaikki paleltuneet aikoja sitten.

Marguerite-marie a dit…

je suis comme Olivier. tu viens de perdre quelqu'un qui comptait pout toi. Je t'embrasse

Miss_Yves a dit…

Je reprends à mon compte le commentaire de Thérèse

Miss_Yves a dit…

Je n'ai pas lu la traduction ,mais je joins mes paroles à celles de Marguerite-Marie et d'Olivier

Thérèse a dit…

Désolée.

Ina a dit…

Ajan kulumisen huomaa parhaiten lasten varttumisesta ja siitä, että yhä vähemmän on niitä, jotka ovat tunteneet meidät itsemme lapsina. Pian olemme itse sitä vanhinta polvea.

Kummitädin poismeno on yksi tällainen vaihe. Otan osaa!