Nastan blind

Nar min morsa var liten - har hon berattat ett orakneligt antal ganger - sade hon sig sjalv att hon alltid skulle se sig omkring sa mycket som mojligt sa lange hon kunde gora det.

Idag ar hon en gammal ruin. Uttrycket ar hennes, inte mitt.

Jag har just lyckats fa henne tillfalligt in pa ett servicehem medan hennes bostad repareras.

Hon ser ratt sa daligt, och har inte mycket krafter kvar. For mycket kolesterol har tappt till artarerna i sa hog grad att en lakare for snart tio ar sedan sade mig att hon inte har langt kvar.

Trots det ar hon fortfarande intresserad av allt som hander i varlden. Hon har sina asikter om politik, om klimatforandringar och mycket annat. Men jag hor henne aldrig fora med skvaller.

Maten pa servicehemmet ar god och hon ater med stor aptit och forundrar sig over de andra gamlingarna som endast petar runt med gaffeln i tallriken tills de anser sig ha atit fardigt.

Jag undrar om det ar viljan att annu se sa mycket som mojligt, som gor att humoret pa henne alltid ar gott. Nastan alltid.