lundi 23 octobre 2006

For Pivo



Nar jag var liten fick du mig att grata med en berattelse om svarta faglar som flog langt langt bort och aldrig kom tillbaka.

Du flog in och ur mitt liv da du var flygvardinna. Ett brev eller ett vykort kom dock varje vecka.

Sallan har vi bott samtidigt i samma land, ett tag forlorade vi nastan helt kontakten.

Men du var alltid dar anda till en dag i oktober for nagra ar sedan, da telefonen ringde och jag fick veta att du flugit langt langt bort, for att aldrig atervanda.

Varfor ar det alltid jag som maste grata! (Jag saknar dig ibland.)

6 commentaires:

Anonyme a dit…

Mycket känslobetonad text.

Anonyme a dit…

Döden följer oss alltid i hälarna vare sig vi vill eller inte.Det har varit många begravningar den senaste tiden och fler lär det bli.Om inte annat sin egen!
Alla mina riktigt goda vänner är döda,den första kamraten var bara 13 år när han fick hjärnblödning! Förr dök han upp i mina drömmar och bad mig hälsa till sin mor att han hade det bra.När jag framförde denna hälsning tio år efter hans död när jag återigen hade drömt så blev hans mor mycket glad!!

Anonyme a dit…

Oj vad vackert du skriver. En vän är alltid en vän, är han/hon fortvarande med oss eller inte. Det är rätt att ha sådana känslor som du skrivit. Varma känslor hjälper mig kämpa igenom denna mörka höst och den blivande kalla vintern. Kärlek, vistelse och minnena av viktiga människor ger mig all energi jag behöver.
Ha det så bra där nere...

Anonyme a dit…

Jag hälsar till Pivo via din blog. Vem vet, kanske hon ser min hälsning?

Mary Stebbins Taitt a dit…

I love this rose! I can almost smell it! MMMM, great color and composition. Tres jolie

Anonyme a dit…

Kaunis kertomus vaikka surullinen ja kyynelehtivä ruusu,tykkään pisaroista!
Tämä bloggeri ei aina anna kommentoida olen muutaman kerran yrittänyt,saa nähdä kuinka nyt käy!