Pa akuten

Jag hade statt och gratit en lang stund i koket over en duva, en vaktel och ett antal lokar av olika storlek och sort, da jag bestamde mig for att ga till badrummet och torka bort tararna.

Ve och fasa, da jag sag mig i spegeln var mitt hogra oga blodrott.

Vi har ett nytt sjukhus i Fécamp sedan nagra manader och jag hade bara hort skrackhistorier om hur daligt gjort det ar.

Men skall man tro pa allt man hor? Det var helgdag, och da ar det lattast att aka ivag till sjukhusets akutavdelning om man inbillar sig att man behover hjalp.

I vantsalen var det riktigt snyggt. En aldre dam i rullstol, en liten pojke med stora roda flackar i ansiktet, en annan pa kryckor vantade redan da jag kom. Inga fyllisar, ingen som skrek och gormade trots att det var mycket langsamt. Och trots att det var nyarsdag.

Da det antligen var min tur hittade de ganska fort min file fran det gamla sjukhuset och fran aret da jag en annan helgdag hade gatt och klagat over min axel (samma som sedan opererades nagra ar senare), tog mitt blodtryck och sedan fick jag igen vanta tills jourhavande lakaren hann dyka upp. Stackaren hade jobbat i ett strack sedan klockan fyra och skulle fortsatta utan somn i 24 timmar.

Inget att oroa sig for, var utlatandet.

Lunchen pa vaktel och duva blev mycket sen, men god. DD hade skott bra om matlagningen medan jag vantade.