jeudi 15 février 2007

Ihmisen paras ystava


Valokuvatorstain haaste on talla kertaa ystava.
Ystava on sana jota en kayta paljon. Minulla on enemman tuttavia ja kavereita kuin ystavia.
Ystavalta vaadin paljon enemman ja kuitenkaan ystavalta ei vaadi mitaan. Ystava antaa ja ystavalle antaa odottamatta kiitosta.
Lupasin Lasselle vahan aikaa sitten kuvata koiria silloin talloin.
Nyt minulla on mahdollisuus osallistua Valokuvatorstain haasteeseen ja samalla tayttaa lupaukseni Lasselle kuvalla Rosaliesta. Rosalie on koira. Ja koira on, kuten sanotaan, ihmisen paras ystava.
Mina, joka olen ihminen, en ole koirien paras ystava. Jotain on siis pielessa ystavyyssuhteessamme. Rosalie ja mina emme ole ystavia, olemme pelkastaan tuttuja, silloin talloin jopa kavereita.

mercredi 14 février 2007

Un défi très sérieux


Cergie m'a lancé un défi.


Règles du défi : La personne qui a été défiée doit tout d'abord énoncer clairement les règles du défi. Ensuite écrire son message racontant six faits bizarres la concernant. Pour finir, défier six personnes en les nommant. Ne pas oublier de les prevenir sur leur blog.


1. J'aime travailler. J'ai fait mon premier job d'été bien avant l'age légal, à sept ans, et depuis je n'ai jamais vraiment arrêté. Je travaille plus pour le plaisir que pour l'argent. (Non, je ne suis pas riche.) Pourtant je saurais m'arrêter. Aujourd'hui même.


2. Les gens qui se croient supérieurs aux autres me font rire. Plus ils essayent de démontrer leur supériorité, plus je les trouve ridicules. Sauf quand ils en abusent face à des faibles, car là il arrive que je me fache.


3. Comme Cergie je n'aime pas la St Valentin, ni Noël. Je n'aime pas les fêtes programmées où on est obligé de s'amuser. J'aime les repas improvisés en bonne compagnie, pourvu qu'on ne soit pas trop nombreux et qu'il n'y ait pas une personne qui accapare toute la discussion.


4. Je n'ai pas d'enfant et cela ne me manque pas, pourtant je suis une mère poule avec mes chats.


5. Je n'ai jamais su quoi dire aux femmes. Parler de dents de lait, de maladies infantiles, de scolarité, de linge à repasser... Ca me dépasse quand certaines femmes n'ont que ces mots-là à la bouche. Encore à l'age d'être grand'mère. (J'admets que toutes ne sont pas ainsi.)


6. J'ai beaucoup de choses à dire, mais je ne parle pas beaucoup. Je préfère écouter.


Je transmets le défi à Rita, Jyvais, Ninni, SusuPetal, Reflex et Mary. (Je pourrais ajouter Peter, mais il n'a pas encore de blog.)


mardi 13 février 2007

Harmin paikka



Harmin paikka, sanoi Nefertiti.

Ovi on lukossa ja talo on tyhja. DD lahti jo aamulla ja nyt HPYkin laittoi kameran taskuunsa ja lahti isolla mustalla autollaan ajelemaan.

Eiko han tieda etta kotonakin voi valokuvata. Minua esimerkiksi!

Haluaisin sisaan lampimaan. Aitikin varmaan nukkuu siella jossakin. Pitaakohan minun odottaa kauan?

Ellei kukaan tule pian, hyppaan katolle ja menen salaista kaytavaani pitkin sisaan piiloon! Sitten he voivat etsia minua kauan! Enka nayttaydy! En ainakaan heti! Ehka sitten kun minun on nalka...

lundi 12 février 2007

Fiskare i blasten


Jag vaknade tidigt pa morgonen av att det blaste forfarligt. Vinden tjot och presenningen vi har pa den stora vedstapeln smallde da den forsokte flyga bort.
Blasten lugnade sig ganska fort, och jag tyckte i sjalva verket att det var en ratt sa lugn dag. Men visst blaste det, och det fick vi se da vi tog oss en liten runda pa eftermiddagen.
Vagorna smallde vita langs kalkbergskusten och gjorde sitt basta ocksa for att dranka de sma infartsfyrarna.
De sma fiskebatarna var inne. Det ar de ofta sedan arets borjan. Priset pa fisk kommer att stiga an mera.

dimanche 11 février 2007

St Valentin


DD m'a offert une jacinthe hier.
Pourtant ce n'était ni ma fête, ni mon anniversaire.
Et ce n'était même pas la St Valentin.
Merci, DD.

samedi 10 février 2007

To sleep like Moumoune


A busy day is starting.
Why am I not a cat?

vendredi 9 février 2007

Les habitations


Il y en a qui se plaignent que le port se trouve au milieu de la ville.


C'est pourtant normal. Autrefois on construisait sa maison près de son lieu de travail.


Aujourd'hui on construit tout près des déviations créées pour éviter les bouchons, et puis, on prend sa voiture pour aller travailler dans une ville voisine.


***


Le caboteur Ivy, construit en 1985, bat pavillon chypriote.

jeudi 8 février 2007

Muotinaytos



Viimeaikaisista muotinaytoksista on tiettavasti unohdettu metsastysmuoti. Tahan on siis tehtava korjaus.

Mallina toimii DD, jonka paassa on vedenpitava lakki. Myos jakku on tehty vetta hylkivasta kankaasta. Vuori on ruudullista flanellia.

Liivien savy on hieman vaaleampi kaki. Siniruutuisen paidan kaulus on kulunut, antaaksen kokonaisuudelle todellisuuden hajua.

Housut, joissa useampia taskuja, sullotaan saapasmallisiin kenkiin, variltaan ruskeat, joissa sukat pysyvat kuivina kosteallakin saalla.

mercredi 7 février 2007

Liikenteessa



Kavin varhaisella aamuajelulla kaupungissa.

Viiden maissa paasee hyvin liikkumaan, viemaan postinsa laatikkoon, ja pankkikirjeensa pankin postilaatikkoon. Kukaan ei ole soittamassa torvea kun pysaytat autosi hetkeksi keskelle katua.

Saatiedotuksessa luvattiin lunta. Sita voi hyvin tulla. Kuu on usvainen ja lampoasteita vain yksi.

Toivon etta lunta ei tule. Liikenne vaan jumittuu.

Mutta jumittuuhan se muutenkin. Eilen iltapaivalla kuuden aikaan yritin kahtakin tieta takaisin kotiin ennen kun paatin palata kaupungin kiertotieta pitkin. Parin kilometrin matkasta tuli kolme kertaa pitempi, mutta se oli paljon leppoisampi.

Jos vaan voi, liikenteeseen on parasta menna silloin kun suurin osa ihmisista viela nukkuu.

mardi 6 février 2007

Du bois à brûler


Le bois à brûler se présente d'une certaine façon. On le brûle dans des poêles à bois pour chauffer des maisons. De cette façon on obtient une chaleur très agréable. On l'utilise aussi dans des cheminées. Nous sommes nombreux à savoir qu'il est très agréable de s'assoir devant et de contempler les flammes, tout en sirotant une boisson fraîche entre gens de bonne compagnie.

Les pyromanes ne l'entendent pas de cette oreille-là.

lundi 5 février 2007

Lycklig, trots allt



Telefonen ringde mitt i arbetsdagen.

Ni lar ha en blogg. Hur gor man for att besoka den?

Jag forklarade i ett antal minuter.

Heter den HPY, heter alla bloggar HPY? Vad betyder det?

Lycklig, svarade jag, och hanvisade till en gammal forklaring.

Det maste ta mycket tid, nar hinner Ni blogga?

Det gar fort, svarade jag, min text skriver sig sjalv. Klockslaget ar utgivet under varje text. Det ar ofta tidigt pa morgonen, tillade jag for att vara vanlig.

Vi beskadade nagra foton tillsammans. Texten kunde vi inte alltid forsta, eftersom jag ar dalig pa att oversatta. Varfor ar inte allt pa franska?

Ni berattar allt om Ert liv? Vad Ni ater, nar Ni ar sjuk? Fanigt, fnyste rosten.

Och dar har Ni en bild av en katt. Jag tycker inte om katter. Ni borde fota hundar i stallet.

I sjalva verket borde Ni inte blogga alls, sa rosten. Men Ni gor forstas som Ni sjalv vill, fortsatte den och slog pa luren.

Nefertiti och jag blev mycket glada over samtalet. Vi fick en god orsak att visa ett kattfoto till. (Och det ar inte alltid sa latt att ha nagot nytt att beratta...)

dimanche 4 février 2007

L'oubli


Le soleil était enfin là hier, quand je suis allée faire un petit tour à pied.
Je prends une rue inconnue, et quelques pas plus loin je tombe sur la Rue de l'Oubli.
Un homme sort de sa voiture et m'explique la raison de ce nom.
Lui, il habite la maison que j'admire. Nous discutons et il m'invite à regarder l'intérieur par la porte d'entrée.
Sa femme et lui-même ont ressemblé trois petites maisons en une, que je finis par visiter, y compris la cour qui se trouve derrière.
La maison est vraiment très belle, avec ses pierres de Fécamp. J'y habiterais volontiers.
Ses sympatiques propriétaires m'expliquent que la petite Rue de l'Oubli ne figurait sur aucune carte de la ville, et lorsque les services de la voirie s'en sont aperçus, le nom était déjà tout trouvé.

samedi 3 février 2007

Steg efter steg



Det ar svart att ta det forsta steget.

Det ar da vi maste valja riktningen.

Det andra och det tredje steget ar redan mycket lattare.

Da vi kommit igang ar det ofta svart att hejda oss.

Vi gar inte langre, vi springer allt fortare.

Det finns dock ett steg som ar svarare an det forsta.

Det ar steget som far oss att byta riktning.

vendredi 2 février 2007

Encore et toujours du bois



Il faisait un temps très gris et humide hier, lorsque le m/s Patriot de Limassol a commencé son débarquement de bois finlandais.

La nouvelle grue - celle qui a déjà cinq ans - hissait les colis jusqu'au quai, où les caristes les prenaient pour les mettre à l'abri.

Le navire est toujours à quai sous le crachin normand ce matin. D'ici une heure ou deux, le travail va reprendre.

***

Ce message est dédié à la personne de la région parisienne qui d'après mon compteur de lecteurs a visité mon blog hier à deux reprises et y a passé 2h20'33" en regardant 39 pages et cela sans laisser aucun commentaire. Si ce n'est pas SJC, je mange mon chapeau.

***

Mise à jour quelques heures plus tard.

Je suis en train de manger mon chapeau. SJC me dit que ce n'était pas elle. Elle pense que c'était Peter. J'espère que je n'attraperai pas une indigestion...

jeudi 1 février 2007

Kuinka sattuikaan



En tieda miksi, mutta uusi nuori lihakauppias kertoi minulle aivan sattumalta kuinka han oli viimeisen myrskyn jalkeen mennyt vanhempiensa kanssa katsomaan merta.

Tuuli oli jo rauhoittunut mutta meressa kavi viela aallokko. Se ei hellita niin nopeasti.

Innoissaan nuori lihakauppias juoksi vanhempiensa edessa majakalle asti, ihaili merta ja odotti hitaita vanhempiaan kun aivan sattumalta se kuuluisa seitsemas aalto tuli ja kastoi seka majakan etta nuoren miehen.

Han nauroi kertoessaan seikkailustaan ja laittoi minulle ylimaaraisen lihanpalasen pakettiin.