Skallskada

Det hande nagra ganger for flera ar sedan da DD och jag var ute pa vagarna och korde. Det var alltid i skymningen, pa vagar utan belysning, och i kurvor, dar man inte har sa varst bra sikt.

Mitt i allt sprang en eller tva personer over vagen, strax framfor bilen. Det var nara, mycket nara, varje gang att vi kort pa dem. Men vi hade tur.

Vi fick senare veta att det var pa modet bland en viss ungdom att gora sa, kanske ett manlighetsprov. Nagra lar ha blivit pakorda, men hur illa det gick for dem minns jag inte.

Igar korde jag som oftast ner till hamnen i arbetsarende. Handelshamnar ar ju numera stallen som skall vara omringade med staket, men var har inte kommit sa langt annu. Vi haller pa och diskuterar det i hamnkommissionen.

Det ar inte heller meningen att allmanheten skall springa dar och rasta sina hundar, eller annars stora hamnverksamheten. Det kan ju vara lite farligt for obehoriga ocksa.

Hur som helst, jag kom da korande i sakta fart eftersom jag vet att en gaffeltruck med ett virkespaket pa kan dyka opp nar som helst. Pa vanstra sidan av vagen traskade ett gang tonaringar.

Jag vet inte varfor, men jag visste att de skulle gora precis som de typer DD och jag rakade ut for, da for en tid sedan. Sa jag okade inte pa farten fastan jag var pa vag ut fran arbetszonen. Jag korde sa att saga med foten pa bromspedalen.

Och jag hade ratt i att gora sa, for just da jag kom till deras niva sprang de over vagen, strax framfor nosen pa mej.

Jag hade latt kunnat kora pa dem, hela hopen. Men de var mycket nojda, i synnerhet da jag halade ner rutan och kallade dem idioter.

Kan det vara sa roligt att ligga pa sjukhus med brutna revben eller skallskada?

Naja, skallskada har de nog redan utan att ha blivit pakorda. Och det ar inte jag som fororsakat den. Jag hade tur igen.